I am back!

Oj, vad tiden går och jag har varit urusel på att blogga. Det beror delvis på att jag inte bestämt mig för att fortsätta eller stänga ner. Men idag berättade min dotter att jag fått en ny följare, en helt okänd för mig, och då blev jag taggad och bestämde mig för att fortsätta.  
Jag har nu varit på Palatset i en månad och det är så fantastiskt roligt, jag får göra det jag gillar mest. Bygga, bygga, bygga  - marknadsstrategier och implementera dessa. Just Love. Sista veckan i september är det invigning. Ska bli så roligt att ta med Saga och Anton dit, mina fina fina barnbarn som är i perfekt ålder. De tre mindre får stå på tillväxt några år till. 


Nästa vecka fyller jag och Stefan år, 52. Wow vad det låter mycket. När vi var på stan idag kände vi oss rika och spontanköpte varsin skinnjacka i födelsedagspresent till varandra. Stefans är så cool  och han är skitsnygg i den, vet inte om han får gå ut själv....Min är mer klassisk i mjuk fin lammnappa, beige blev det. Denna vår är skinnjackan ett måste - enligt modeoraklen. Ja, då är man rätt då! 

Igår fyllde Kribba 18 år, vår grannes son på landet. Vår Douglas och Christoffer har lekt som barn och lillasyster Amelia med lillasyster Filippa som då bara var 3 år då. Det var en stor fest och mest kompisar förstås. Vi "gamlingar" mammor, pappor och andra bekanta satt lite mer tillsammans. Lustigt och roligt samtidigt. Jättegod mat och massor med skratt och vin, enda chansen att överleva. 


Nu väntar en härlig middag; förrätt färska sparris med hollandaises, till varmrätt kycklinggryta med ädelost och råstekta hela potatisar. Film och sen sova. 


Hej svejs så länge!

Vilken tur man har ibland!

Som jag berättade om i förra inlägget var jag och Lotta på Anglais och tog ett glas vin, efter en stund kommer det fram en kvinna och frågar vad vi gör ikväll, tja sitter här sa vi lite prövande och tänkte att hon kanske ville har vår soffa, men nej. Hon hade två biljetter över till musicalen Lev Livet och de kunde vi få gratis om vi hade tid att gå. Lotta och jag tittade på varandra och nickade, sagt och gjort, vi tog emot dem och gick nästan omgående dit för att hinna med. Kvinnan var från företaget If och två av kollegorna hade inte dykt upp! Tack säger vi som fick en riktig feel good kväll med många härliga 80-tals låtar, dans och skratt. Ibland ska man ha tur ;-)

Jag har också bestämt vad jag ska göra den 1 mars, då har jag ett tre månaders projektanställning på Palatset. Det är mina grannar på landet Lotta och Anders som vill att jag ska hjälpa dem med marknadsföringen, både inför lanseringen och efter. Trivs vi ihop och ekonomin tillåter kan det bli en fortsättning som Marknadschef. Projektet är otroligt spännande och medryckande, ett kulturhus för barn och ungdomar i ett magiskt hus på Riddarholmen. Lustigt att vikariatet på ActionAid var ett tips via grannen Catrin....Det kanske är Edesö som är den sammankopplande länken till mitt arbetsliv ;-)

Hinner med att ta ut en vecka semester innan jag slutar på ActionAid, nästa vecka kommer Victoria hit med alla fem barnen. Ska bli så mysigt att träffa nytillskottet Vidar. Full rulle blir det med Junibacken, Aqaurium, middagar, melodifestivlalen, bling-bling träff m.m.

Nu några avsnitt av Intreatment, sen sängen och snark.

Gymnasieval

Min dotter Amelia ska nu välja gymnasieprogram och skola. Det kan verka lätt men det är i själva verket en mardröm för det finns så mycket att välja på. Ändå har det rensats upp och valen är färre nu med nya gymnasiereformen. Vi började prata ganska tidigit i höstas och var ganske överens om att ett  högskloförberedande program är det bästa så man inte stänger dörrar för vidare studier. Efter möten, öppna hus etc. har det landat i Samhällsvetenskaplig med beteendeinriktning - tror det passar henne jättebra. Sen var det skolan och det verkar landa i Thoréns Business School - bra pedagogik, samarbete med näringslivet, pluggar ämnen i block = fokus på några ämnen i taget. Jobbar med riktiga företagscase. Verkar super! Min lilla dröm - att Amelia en dag ska gå in genom dörrarna på Handelshögskolan i Stockholm, det är i alla fall vad jag vill ;-) Hon kommer nog att bli familjens första akademiker. Själva har jag fuskat mig till en bra privatutbildning på Berghs som motsvarar civilekonomutbildningen, men för vissa jobb gills den inte. 


Alla tre barnen är så olika; min äldsta dotter Victoria är en superbra säljar och älskar att allt som har med barn att göra. Hon har ju nu fem barn och livet blir då väldigt mycket  att bara få ihop familjepusslet. Min son Douglas (som förövrigt fortfarande inte pratar med oss) är musiker, skriver och sjunger. Jag bara hoppas att han också kommer att kunna försörja sig på sitt stora intresse. Oavsett vad barnen väljer är det viktigaste att de trivs och är lyckliga.


Idag tänker jag smita en stund från torsdagsstädningen och träffa en tjej som heter Lotta (!), hon jobbade på en evenbyrå som projektledare när jag anlitade dem för ett stort event på Teracom. Vi fann varandra och pratade om redan då att vi måste ses, men det rann ut i sanden. Nu har vi fått kontakt via FB, inte helt ovanlig, och ikväll ska vi ses på Hotel Anglais och ta ett glas vin. Ser fram emot det.

Framtidstro

Hej mina få följare, eller min enda för tillfället - har ännu inte "outat" att jag bloggar, det känns fortfarande skitläskigt av någon konstig anledning. Eller inte konstig! - hur många människor vill man egentligen dela sina innersta tankar med? Jo - utvalda givetvis. Konsekvensen blir med andra ord att man delar med sig av det som känns politiskt korrekt men tillräckligt nära för att kännas personligt. Man måste också tänka på att arbetsgivare och andra "icke vänner" söker information om personer via Google numera. Jag gör det hela tiden, om jag ska på möte men någon som jag inte träffat tidigare googlar jag och kan i bästa fall få en ganska bra insikt om den personens liv. På gott och ont är vi sökbara men det är bra att tänka efter hur mycket och vad man delar med sig av och inte "hänga ut" någon man känner. 

Som jag skrivit om tidigare är jag orolig för att jag inte kommer att hitta något bra jobb eller uppdrag 1 mars, och egentligen har det inte hänt så mycket positivit men nu känns det som att det kommer att lösa sig. Ska på några intressant möten närmaste dagarna och bara det känns ju kul ;-) 
Men ovasett vad som händer med jobb och därmed inkomster ska jag bygga upp en egen "liten låda" som jag inte kan berätta mer om nu eftersom det blir mest spekulation i så fall. "Lådan" kan bli vad som helst just nu men jag resarchar och resarchar. Sen får jag se vad som händer helt enkelt.

 

Barnen de söta

Sonen har bott borta en vecka efter ett praktgräl som slutade med att han stack hemifrån. Som förälder känner man sig maktlös men jag/vi kan inte acceptera vad som helst. Den hemska fredagen startade han middagen med att brusa upp över att det inte fanns tillräckligt med sås, reser dig hastigt upp och går fram till kylen och rotar runt muttrandes "...jävla torr potatis....skit....sjukt..." Till slut blev både jag och Stefan för provocerade och började diskutera vad som är ok och inte. Sonen har aldrig fel enligt honom så det slutade med att han slänger tallriken över bordet, de levande ljusen välts ut och sen går han in på sitt rum och SLÄNGER igen dörren så väggarna skakar. Då blev jag fly förbannad och rusar fram till dörren som han står och håller emot från andra sidan, och jag har ingen chans att öppna. För att provocera ännu mer öppnar och stänger han dörren sex gånger till med samma kraft. Då blir Stefan galen och rusar in på hans rum, Douglas börjar putta på honom och då brottar Stefan ner honom på sängen och säger "Nu får det fan vara nog!" Amelia, dotterna 15 år, blev hysterisk och skulle gå emellan, hunden skällde som en galning och jag försökte bara parera. Middagen var avslutad givetvis med halväten mat, alla var upprörda och darriga efter utbrottet. Sonen packar en väska och tar gitarren över axeln och går. Igår, drygt en vecka senare kom han hem. Sur och tyst med hat i blicken.
Vi har haft många liknande situationer hemma med honom så det är inte första gången, men jag tänker aldrig göra avkall på vad som är okej uppförande. Ska han bo hemma får han följa våra regler och de är inte konstiga på något sätt. Han har stor frihet, kommer och går som han vill, tar hem kompisar och spelar musik jämt. Han har ett bra hem med allt han behöver. Det vi begär är inga konstigheter alls, städa sitt rum, tvätta sin tvätt, ta hänsyn och vara tyst när vi går och lägger oss.  Och det sköter han bra men så fort man säger något om hans privatliv blir han fientlig.
Vi måste prata med honom men jag tvivlar på att det kommer att gå utan nytt utbrott och handgemäng. Vad göra.....?

Stort och smått

Blev så ledsen förra veckan när jag fick veta att en kompis fått metastaser i levern som innebär levercanser, hon hade bröstcanser för några år sedan. Hon åker nu in och ut på sjukhuset för prover, operaration och väntar på ett behandlingsprogram....följer hennes blogg som är helt fantastiskt bra. Hon skriver om det mesta - livet med cansern, om familjen och vänner. Jag önskar så att hon blir frisk. Och jag inser också att jag inte har något att klaga på i livet.  

Lite tunt med inläggen ;-) Min yngsta dotter sa till mig att en blogg utan bilder är ingen intresserad av, det kanske stämmer. Problemet är att jag inte riktigt förstått hur jag ska lägga över bilder direkt från mobilen utan att ha ett surfabonnemang, nu blir det jättedyrt då jag får betala per Mbyte. Försökte lägga upp en bild på FB i våras från mobilen, det kostade 50 kr såg jag sen på räkningen. Och jag lyckades inte ens, desstuom fick jag avbryta då den bara stod och laddade.... Nu är alltså alternativet att först föra över dem till min dator för att sen publicera. Krångligt. Min nästa mobil ska bli en Iphone med internet. 

Vill åka till Skåne och hälsa på min dotter och hennes, numera, väldigt stora familj. Men jag måste avvakta med hur det blir med jobb, sen kan det bli av. 

hej så länge!

Träning är som healing!

Japp - då var det dags att slänga bort latheten som belägrat min kropp i två månader. Fy på mig. Mitt mål är att träna 3-4 ggr på vecka, och det går utmärkt om man prioriterar. Igår var jag på ett skivstångspass och efter det hade jag en gyminstruktör en timme som hjälpte mig att lägga upp en bra program för mig med flera nya roliga redskap och övningar. Instruktören var en tjej i 25års ålderna som var lite väl klämkäck och fällde kommentarer som "om du kan, kan alla" och sen "jag bara skojade" Okej....blev lite irriterade på henne men det fick gå en timme. Idag har jag sån träningsvärk och ooont i min kropp men ska träna imorgon igen. Nu ska jag bli pigg och välträndad, så det så.
Sov som ett litet lamm hela natten - kändes som jag sovit under madrassen när jag vaknade....skönt!

Alkohol och tonåringar

Hej igen, jag försöker skriva ganska frekvent och det finns oftast något att berätta. Jag tycker det här med tonåringar och alkohol är rätt svårt, vår son som är 17 år tycker om att ta ett glas vin ibland. Verkar inte vara intresserad av snabb och billig fylla - det säger han själv är så j-a patetiskt. Ibland får han ett glas vin om han dessutom ska vara hemma på kvällen. Ibland får han en folkis då han också gillar god öl till maten. Ikväll när han kom hem, en torsdag, frågade han om han fick ta lite vin eftersom jag tagit ett. Egentligen helt fel, men jag sa jag och han tog ett halvt glas till den goda middagen jag gjort. Ja - det var nog helt fel.....men gjort är gjort. 

Klockan 22 kommer min favoritserie Mad Men, den bästa som någonsin skapats. Så snygg! Har du missat den har du missat mycket kan jag lova, men det går att köpa dvd-boxar eller ladda ner (schhhhh, en mening som är förbjuden i vårt hem, här laddas det inte ner varken musik eller film).

Jobb, jobb, jobb....

Den eviga jakten på att ha en inkomst från mars månad har pågått länge nu. Det börjar närma sig avslut där jag är nu när mammalediga Jenny kommer tillbaka. Har lite på gång men inget är klart och jag börjar bli orolig, har svårt att somna på kvällarna. Vänder och vrider mig och kommer inte till ro, har insomningstabletter jag fick utskrivna inför en flyglångresa en gång, kanske de är lösningen på insomningsproblemen? Samtidigt är jag och har alltid varit motståndare till mediciner och piller i onödan. Ja - vi får se. Att maken dessutom startar upp nytt företag och inte kommer att kunna ta ut lön som täcker alla kostnader gör ju inte saken bättre. Tittade igår på nya serien som startat på SVT, Bibliotekstjuven, byggd på en sann story om en man som hamnade i ekonimiska svårigheter och kom in på en brottslig bana. Så hemskt men kanske lätt om man verkligen är desperat. Men jag lovar att jag inte kommer att hamna där!

Igår var det premiär för dottern Amelia att få sitt första träningskort på Friskis. Vi provar en termin för att se att det fungerar men vi har också ställt krav på att hon ska träna två gånger i veckan eller 8 gånger i månaden. Gör hon inte den får hon betala den månaden själv. En  bra deal tycker jag samtigt som det är en sporre för henne. Hon är rädd om sitt barnbidrag som hon helt förfogar över och som ska räcka till kläder, smink, nöjen etc. Stora inköp går vi in och sponsrar. När vi ändå var och köpte korten passade vi på att träna, jag har varit lat sista månaderna, men nu är det dags att komma i form. Träningsvärken idag gör mig påmind om hur härligt det är att träna. Nu får jag också sällskap av dottern ibland och det är jätteroligt!

Min äldsta dotter är nu hemma från BB med sitt femte barn, och gipset är fortfarande kvar på foten. Försöker planera in en resa ner för att hälsa på över en helg. Jag måste ju få träffa lilla underverket ;-)

Nu är Vidar född!

I denna stund är Vidar 30 minuter gammal, mor och son mår bra och allt gick bra trots gipsat ben och influensan.
Skönt att det är över nu. Ikväll ska vi på middag till våra grannar på landet, lustigt att vi åt middag med dem när Vilda föddes!

Trettondagsmys!

Maken och jag sitter som två  nördar och surfar på det som är kul, vi planerar att köpa ny bil till våren och vi ska också fira vår 20-åriga bröllopsdag med en resa. Jag pratar också ganska frekvent med äldsta dottern som lades i på BB igår för att få sova, utöver gipsat ben och värk i den har hon nu fått influensan med feber, halsont och elak hosta. Hon kommer att stanna där tills hon blir igångsatt - bebis måste ut för att hon ska må bättre helt enkelt. Imorgon, om allt går väl, blir jag således mormor för femte gången till en pojke som ska heta Vidar. Min bästa kompis Jessicas son har samma namn, han blev så stolt när han fick veta att det blir hans namn.
Nu håller vi alla tummar för att förlossningen går bra!

Så var det här med bil - dyr historia- om man vill ha en bil som ger lite glädje när man sätter sig i den. Och det vill vi! Tittar runt bl a på BMW, Mercedes och det lutar åt att vi köper en begagnad privat. Gärna med manuell växel, i många år har vi haft automatisk och det är nästan så man glömt bort hur det är att köra bil på riktigt. Med tanke på att barnen ska ta körkort är det också bra med manuell växellåda. För körkort ska de banne mej ha, det tillhör allmänbildningen! 

Den 1 juni firar jag och Stefan 20-årig bröllopsdag, inte klokt helt enkelt. När vi gifte oss var jag tveksam till att man kan hålla ihop så länge - hade inga bra referensramar i min familj eller omgivning ;-) Min svärmor varnade t o m Stefan för mina "skilsmässogener", tänk om det funnits sådana! Ha, ha ganska komiskt. Hursomhelst har vi klarat det hittills och vi har det riktigt bra även om det stormat kraftigt i bland. Stefan vill gärna att vi åker på en andra minismekmånad till sydfrankrike där vi var för 20 år sedan, samma resa men i miniformat. Jag kan också tänka mig Italien men älskar också franska så det får det bli, länge sedan vi var där. Vi har börjat planera och det känns jättekul.

Spännande tider

Min äldsta dotter väntar sitt femte barn och hon har precis fyllt 30! De är i åldern, 10, 8, 3, 1 och alldeles närsomhelt en på 0 år. Men det är inte helt okomplicerat, hon bröt vristen på lucia och har sen dess gips och värk efter operation. Vilken otur! Dessutom har hon idag blivit sjuk med feber och hosta - nu får det banne mej vara slut på allt elände. Jag har bestämt mig för att 2011 ska bli ett riktigt bra år och jag önskar verkligen innerligt att det blir så för min dotter och hennes stora familj också.


Nu till något helt annat - ända sen Odd Molly blev ett känt märke har jag sneglat på deras koftor. Har aldrig köpt någon då jag tycker de är för dyra och kanske också lite förutsägbart att en kvinna i min ålder med min inkomst och jobb ska bära en sådan! Då blir jag lätt opstinat och har avstått. Hursomhelst så fick jag en Odd Molly kofta i julklapp av min man - visst var det gulligt och omtänksamt? Men jag trivdes inte i den, för mycket tjock ull som kliade. Jag lämnade sonika tillbaka den och fick pengar. Idag var jag för första gången inne i en Gudrun Sjödén affär och tittade mest på kul - har alltid tyckt att de är lite för tantiga, randiga och färgglada. Men vad hittar jag där om inte en fantastiskt vacker kofta som är handbroderad. En liten färgklick som livar upp vilken outfit som helst! Eftersom den var på rea köpte jag också en enfärgad mörkröd klänning med fina virkningar i på ärmarna och klockningen. När jag blir lite mer varm i kläderna med bloggandet ska jag lägga upp bilder! Kan det vara så att jag helt enkelt gillar Gudrun Sjödén nu när jag faktiskt är äldre - tantvarning alltså?

Nu har jag tagit steget att blogga!

Ja, hej på er som vill läsa om mig och mitt liv. Kanske kommer det inte att bli så många men jag gör detta mer för min egen skull. Har alltid haft en förkärlek till att skriva. När jag var ung skrev jag dagböcker, när jag blev äldre har jag många gånger skrivit först och pratat sen för att verkligen få fram vad jag menar utan att bli avbruten.

Mitt första inlägg är hur arg jag är över den åldersdiskriminering som finns på arbetsmarknaden! Jag fyller snart 52 år, tycker jag ser ganska bra ut, tränar och håller mig ung och är mån om mitt utseende. Till det har jag ett intressant CV med bakgrund inom sälj och marknad som chef och projektledare. Har drivit eget konsutlbolag i flera år men känner nu att jag vill ha en anställning och bli mer långsiktigt. Har sökt 100-tals jobb, men det händer ingenting. Visst - har du ett bra CV, anpassar du ditt brev etc etc? JA - jag har benchmarkat med fler personer och JA det är informativt, lagom kort/långt, kärnfullt och överskådligt.

Ska nu iväg för att träffa mitt härliga tjejgäng från skoltiden, vi har känt varandra i 20 år minst. Men jag återkommer snart för att fortsätta.